Filmstadens Dag - 26/8 2012

Min mor bor ett stenkast från Filmstaden i Råsunda. Några dagar efter att jag flyttat tillbaka till Stockholm vandrade vi omkring i hennes område, och såg en annons för Filmstadens Dag, som skulle hållas några veckor senare. Detta är en årligen återkommande dag, som ordnas av stiftelsen Filmstadens Kultur, ämnad att dra uppmärksamhet till områdets historia samt givetvis locka nya medlemmar till stiftelsen, som arbetar för att ta till vara på området, både historiskt, för nutiden och för framtiden. Det är en dag fylld av uppträdanden, guidade turer, information och tivoliskoj.

På annonsen stod att de sökte volontärer till Filmstadens Dag, så jag skickade iväg ett email och anmälde mig. Jag fick svaret att de redan hade tillsatt de flesta platserna, men, eftersom det, som de skrev, ”vore synd att sätta en filmvetare vid chokladhjulet”, kunde jag få stå vid deras informationsbord och informera om stiftelsen (jag hade givetvis nämnt att jag har en MA i filmvetenskap, bara sådär för lite extra cred…). Det blev en blöt historia, med regnskurar i jämna mellanrum, av kalibern man sällan ser i detta land. Trots det var antalet besökare högt, betydligt högre än vad jag hade förväntat, och det blev en hektisk dag, fylld av filmsnack .

Även om vi inte lyckades värva så många medlemmar som var planerat (jag är inte ens medlem själv ännu – jag väntar tills 2013 års medlemskap träder i kraft), så kändes det som en väldigt lyckad dag, inte minst i det att alla människor jag mötte var så sjukt trevliga! För att inte nämna kunniga! Jag har nog aldrig haft så bra filmsamtal med någon som jag hade med ett flertal personer den dagen. Det var folk som verkligen visste saker om svensk filmhistoria. Man kunde slänga sig med namn som Mauritz Stiller, Gösta Ekman, och Gustaf Molander utan att mötas av halvt frågande blickar och prata om filmer som de flesta svenskar nog aldrig ens hört talas om. Extra roligt var det för mig med min kärlek till Ingrid Bergmans svenska filmer.

Jag stod vid informationsbordet tillsammans med en tjej som arbetat i olika funktioner på området, bland annat i Portvaktstugan, där stiftelsens café ligger. Hon berättade hur hon satt ihop en utställning, som numera är permanent, om området och dess historia, och till det fått tillåtelse att gå igenom lokalerna på jakt efter intressanta föremål och information. Hon hade då bland annat funnit handskrivna brev och privata fotografier från ingen annan än just Ingrid Bergman. Vad jag inte skulle göra för att få ta en titt på dessa dokument! Tyvärr finns detta material inte tillgängligt för allmänheten, berättade hon, och beskrev det som föremål som mer eller mindre glömts bort i byggnadernas skrymslen och vrår.

Det får en att undra, hur mycket filmhistoria som försvunnit på så sätt genom tiderna, och hur mycket som finns att återupptäcka.

Hur som helst vill jag bara slå ett slag för området som är Filmstaden, samt de aktiviteter som fortfarande ordnas där. Det är en så pass viktig plats i vår filmhistoria, och det känns verkligen när man går omkring på området att det är något speciellt som hänt där. Jag upplever att det är ett speciellt slags tystnad som ofta råder där, som utav respekt för de storheter som en gång sprungit på marken och ett hedrande av all filmhistoria som skapats just där. Det är verkligen, som stiftelsen Filmstadens Kultur själva uttrycker det, ”klassisk mark”.