Sann fiktion och fiktiv sanning i filmens värld

Jag skrev denna krönika som en skoluppgift i förra veckan, och tänkte att jag lika väl kan dela med mig av den här. Det är mitt inlägg i höstens/vinterns stora Palmedebatt.

--------------------

Det är knepigt, det där med sanning. Jag går längs Sveavägen och ser ett gäng ungdomar stå lutade över minnesplaketten för Olof Palme. Jag kan inte låta bli att undra om de lärt sig om Palme genom filmen Call Girl eller dokumentären Palme. Deras ålder talar för att det är just någon av dessa filmer som fört dem hit.

Det har varit mycket Palme i populärkulturen denna höst. Både Call Girl och Palme har lett till heta debatter. Många olika medier har diskuterat hur Call Girl antyder att Palme hade en aktivt deltagande roll i den sexköpsskandal som kallas Geijeraffären, och om det finns någon grund för det. Palme ger en helt annan bild av vår tidigare stadsminister, och hänger sig åt något som nästan liknar idoldyrkan. Vad ska man då tro om denna man som lika mycket älskats som hatats, höjts till skyarna som dragits i smutsen, hyllats och förnedrats? Utifrån dessa filmer är det svårt att skapa sig en rättvis bild.

För, hur mycket ”sanning” kan man försöka läsa in i en film som inte utger sig för att vara annat än en fiktionsfilm? Call Girl är en typisk genrefilm, en politisk thriller som fokuserar på spänning och sociala relationer. Att debatten istället handlar om vilka antydningar filmen eventuellt gör om Palmes deltagande i Geijeraffären överskuggar helt de relevanta frågor som filmen faktiskt ställer. Debatten fråntar dessutom filmen dess estetiska värde som film, vilken är synd. För oavsett vilken ståndpunkt man väljer att läsa in, så är det svårt att förneka att det är en välgjord film.

Så här i filmgaletider är det tydligt att juryn för Guldbaggen inte låtit sig påverkas av den vinklade debatten. Call Girl är nominerad i alla de tyngsta kategorierna, och dominerar galan med sina elva nomineringar. Även Palme finns representerad, i kategorierna bästa dokumentär, bästa klippning och bästa musik.

Palme väcker helt andra frågor i relation till sanningsbegreppet än Call Girl. Om debatten om Call Girl visar på problemen med hur mycket sanning man kan läsa in i en fiktionsfilm, så frågar jag mig om Palme hur mycket sanning man kan utesluta i en dokumentär som utger sig för att berätta en verklig historia? I Palme tycks det helt okej att släta över obehagliga episoder såsom Geijeraffären genom att erkänna att, visst, det begicks misstag, men se här, på allt det här andra som också hände, det hanterade han ju hur bra som helst!

Ja, det där med sanning är knepigt. Och oavsett vilken bild av Palme som ungdomarna på Sveavägen har nu, så lär den förändras många gånger. Snart börjar ju till exempel SVT:s nya dramaserie om mordet på Palme. Vi får se vilken sanning som den väljer att berätta.