Det här året verkar bli ett av mina mest otippade bioår. Jag har aldrig sett så många storfilmer, och så få smalare filmer. I vanliga fall ser jag mig ju mer som en filmsnobb än som en blockbusterbrud. Men går man och skaffar sig en pojkvän som somnar bara av att höra en film beskrivas som "drama" är det svårt om man över huvud taget vill gå på bio.
Istället har jag nog sett de allra flesta stora action- eller scififilmerna i år.
Och det värsta är att jag har gillat dem betydligt mer än vad jag kunnat ana. Överlag, åtminstone.
Bottennappet var väl Fast and Furious 6. Det tycks alla vara överens om. Mindre trovärdig action får man leta efter. Länge, och noga. Den hade gärna kunnat sluta innan flygplansscenen, då hade den eventuellt kunnat räddas. Eller, skippa biljakten också, förresten. Den med tankern. Särskilt slutet på jakten.
En annan flopp, i mina ögon, var Pacific Rim. Ett: Vart var manuset? Två: Man ska inte behöva brista ut i pinsamhetsfnitter varje gång en karaktär ska försöka spela upp känslor. Tre: Varför, varför, varför ha de komiska elementen, i form av de två forskarna? Irriterande avbrott som inte tillförde någonting till storyn!
Det var ce stora kalkonerna i mina ögon, Fast and Furious 6 och Pacific Rim. Nu till de mer "mjae, kanske".
Star Trek Into Darkness är jag fortfarande delad till. Jag gillade storyn som helhet, gillar Star Trek och allt som har med det att göra. Men behövde den vara så blödig? Särskilt Kirk och Spock, och deras relation. Suck och pust. Tur att Benedict Cumberbatch kom och räddade filmen.
Jag gillade After Earth under tiden som jag satt i biosalongen. Likaså Oblivion. Men de lämnade väl egentligen inget särskilt eftertryck, och nu flera månader senare tänker ja att de kanske inte direkt var mästerverk, utan filmer som helt enkelt gjorde sitt jobb - de var underhållande i två timmar, sedan lät de mig gå hem och fortsätta med mitt liv utan vidare. Och såhär i efterhand har jag hört så mycket negativt om dem att jag börjar undra om det mest var jag som så gärna ville att de skulle vara bra och därför gjorde dem bra?
Elysium var cool. Det var den verkligen. Jag gillade hur "gritty" den var. Hur skulle man säga det på svenska? Den var smutsig och oglamorös. Socialrealism med politisk udd, som faktiskt stack ganska djupt. Och rå utan att vara äcklig eller elak. Jag gillar inte äckliga och elaka råa filmer. Där fanns vissa inkonsekventa berättelseelement tyckte jag (pojkvännen höll inte alls med). Och jag gillade inte scenerna uppe på själva Elysium, de var så plastiga och tråkiga, och sådan extrem kontrast till jorden. Vilket i och för sig var syftet, nödvändigt för att filmen skulle kunna bli en politisk kommentar. Tyvärr tvingades ofta de där elementen som gjorde filmen relevant att ge vika för underhållningselementen. På grund av filmens scifi.- och actionstämpel. Jag menar, filmen har ju inte direkt väckt någon debatt om USA, eller västvärldens, flyktingpolitik?
Den allra största överraskningen för min del var hur mycket jag älskade World War Z. Näst intill perfekt film. Jag hade svårt för början, att den startade så plötsligt. Men när jag väl kommit in i handlingen och köpt filmens koncept och premisser, så var den en ren skräckblandad njutning. Så snygg, och så bra upplagt, välbalanserad på alla sätt. Att jag tillhör de som alltid kommer älska Brad Pitt, vad han än gör, kanske också hör till saken... Men nej, det var helt enkelt en riktigt bra film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar